Vid Staffansboden V. Islandsgatan 9 kan Ni om Ni har
tur träffa antikvitetshandlaren Chrispin Cederqvist, ålderman i föreningen
Söderbröderna, född och uppvuxen som en städad pojke i denna 1700-tals gård. Hans
far, bagarmästare August Cederqvist kom till Gävle med frun under armen efter diverse
äventy i dansk-tyska kriget. Han var utbildad bagare och fick anställning hos
gävlebagaren Lars Olof Friman, som då drev bageri i
gården.
Vi låter Chrispin berätta:
.............-efter ett och ett halvt år orkade inte Friman stå rabben, utan överlät
bageriet för 3000 daler till farsan. Ja kom ihåg när ja va åtta år, kom en gesäll in
och frågade efter jobb. De va den längsta människa ja har sett och han va flintskallig
när han gick. I farstun stod det fullt me mjölsäckar och farsan hojta åt eländet: Du
din jäkla fehake, ro hit me ett par säckar. Gesällen såg ut som den värsta
solfjäder, allting fladdra på´n. Men gosse, hela kroppen var muskulatur. Han döptes
till Långsäcken och de fick han heta så länge han levde och baka´åt farsan. Farsan
var en mycket fin simmare. En dag kom han på att snuva Långsäcken.
-Drängen, skrek han, dom kallades för drängar då, det va´inte så jäkla fina titlar
på den tiden, nu ska vi simma ikapp. Så vi bomma igen butiken och stolpa ner till ån.
Så dök dom i. Och vi fick en jäkla dusch för farsan vägde 160 kg. Och gubbarna simma.
Långsäcken stack ifrån, men farsan kasta på lite extra. Så simma dom till Böna
brygga, gick iland och tog varann i näven. För farsan tog hem potten - ja, jag har ärvt
lite av farsans vattenkonster. Ja, här har de bakats, den saken är klar. Mest hårt
brö´, inte ett papper om delikatessen. Dom packa´t på särskilda bårar, enkelt, sen
fick ja´ kuta med bårarna på en dragkärra till fiskarstugorna och där åt dom,
helhjärtat gosse, farsans brö´, men dom levde då också. Ja, här på gården va de
häst och stall, vedtrave me´ långved och drängarna som hade slaf uppe på vind fick
kila till Islandspumpen och hämta vatten, när som skulle tvätta skiten utav sig. Dom
levde, gosse, levde på ett helt annat sätt.
Chrispins pigga ögon lyser som två nyputsade lanternor när han gör en djupdykning i
gamla minnen. Och Gas-Gustav, hans trogna drabant och av Chrispin adlad till Söders
Skugga, flyttar sig försiktigt ett par meter, när Chrispin efter tre sekunders vila
öppnar sin glada trut och hojtar: -Gustav, se inte så uppkäftig ut, vi tar kanske
live´ av dej. Gustav, du är fin som någon," Hedersman". 
Bagarmästare August Cederqvist
sittande i vitt till vänster om damen i hatt.
| Söder-föreningens nestor, paniskt rädd för
tvåkronor |
Försök inte lämna en tvåkrona till Chrispin
Cederqvist i Staffansboden!
Han kastar väl inte direkt ut er, och skulle ni absolut inte ha andra
betalningsmöjligheter, tar han kanske till sist emot tvåkronan. Men glad blir han inte.
Ty tvåkronor är det värsta han vet! Och detta har sin förklaring. |
| Historien om Nilsson och Tvåkronorna |
På granntomten - Ruddammsgränd 1 - bodde Nilsson.
Vad han hette i förnamn kommer inte Chrispin ihåg. Men det spelar ingen roll, ty han
kallades aldrig annat än Nilsson. Hans fru gick under benämningen
"Rångumman", eftersom hon sålde rån. Nilsson var säkerligen den första i
Gävle som tillämpade enhetspris. Han lagade klockor och det kostade 75 öre - vare sig
han klarade av reparationen på fem minuter eller fick hålla på med den flera dagar.
Nilsson var också världsmästare i prickspottning. Framför sin arbetsbänk hade han
väggen "tapetserad med fickur på spikar. Allt emellanåt formade han en snusstråle
och slungade den mot väggen. Men tro aldrig att han spottade på någon urtavla eller att
det ens stänkte på en sådan! Han var säkert världsmästare i prickspottning.
Makarna Nilsson hade en dotter som drabbades av psykisk sjukdom och sedermera kom till
Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Detta knäckte föräldrarna. Chrispin brukade ofta hjälpa
dem och den sista tjänsten bestod i en storstädning den dag Nilsson flyttade till
ålderdomshemmet och hustrun till Elisabeth-systrarnas sjukhem.
Bland annat sopade han ihop och bar ut nära två hinkar snus. Efter detta ville Nilsson
ge honom en blank tvåkrona. Men Chrispin hade inte hjärtat att ta emot den - fast Gud
må veta att den nog varit välkommen. Nej, han kunde inte förmå sig att ta emot dessa
fattigas kanske sista skärv.
Tre dagar senare dog båda makarna - märkligt nog samma timme. Ytterligare några dagar
därefter blev Chrispin hindrad av poliser när han skulle hem för att äta frukost - han
arbetade i järnaffär på den tiden. Kvarteret var avspärrat men som boende där slapp
han igenom. Framför Nilssons bostad stod en lastbil parkerad och tunga säckar släpades
ut ur lägenheten. Han skulle senare få reda på att dessa säckar innehöll -
tvåkronor.
Makarna hade under årens lopp samlat tvåkronor så att bl.a. ett madrassvar var fyllt
till bristningsgränsen. Vid boupptäckningen visade det sig att behållningen i boet
uppgick till 72.000 kronor.
- Och jag som inte haft hjärta att ta emot en av dessa tusentals tvåkronor, säger
Chrispin Cederqvist. Efter den dagen vill jag absolut inte se en tvåkrona.112 |
|
