Bertil Lundqvist

f. 1915 i Gävle. Dekoratörsutbildning vid Gävle stads yrkesskolor 1930-35. För övrigt självstudier. Studieresor till Italien 1947, Frankrike 1948-51. Rundresa i medelhavsländer 1953. Separatutställningar i Konsthallen, Gävle 1938, i Gävle museum 1947. Deltagit i grupputställningar bl. a. i Stockholm 1939 och i Oslo. Utfört dekorativa målningar i Karlholms Bruk, Konsums varuhus i Gävle och i Nynässkolan, Gävle.
I den unga grupp av konstintresserade amatörer, som före andra världskriget samlades till aftonskola i Gävle och som senare gavs namnet Brynäsgruppen efter ateljén Brynäsgatan 8, var Bertil Lundqvist den mest brådmogne och bidrog tillsammans med Gustaf Höglund att ge form åt den "stil" som denna grupp ett tag utvecklade. Själv var han utrustad med talang och receptivitet nog att med de första tillgodogöra sig de impulser från olika håll, som så småningom upplöste gruppen.
I sin första fas arbetade Bertil Lundqvist med ett valörmåleri utgående från Eric Hedbergs konst, men snart fann hans temperament bättre uttryck i en rörligare penselskrift och djärvare färghållning, under tydlig influens av Birger Simonson och matisseskolan svenska representanter.
Vid separatutställningen på museet 1947 kunde man tala om en personlig frigörelse i, för Bertil Lundqvist naturlig, impressionistisk riktning. Färgen blev högre, koloriten livfullare och rikare. Det måleriska föredraget var ofta inspirerat. Den fördjupade kontakten med de stora franska mästarna, framför allt Bonnard, bidrog till att föra honom ett stort steg framåt.
Inspirationens gudinna är emellertid en nyckfull varelse och under de följande åren, särskilt i samband med de dekorativa uppgifterna omkring 1950, framstod nog för konstnären nödvändigheten av att allvarligt ta itu med formala och kompositionella problem. En sådan omställning måste givetvis medföra en konstnärlig omprövning av nästan krisartad karaktär. Vid Gävleborgsgruppens utställning i Gävle museum 1951 kunde nog också konstateras en avmattning i Bertil Lundqvists stafflimåleri. Under de senaste två åren verkar det dock som han sammansmält och tillgodogjort sig de nya impulserna till avgjord fördel för sitt måleri. Färgskalan håller, liksom vid ett tidigare skede, en varm helhetston, den rent intuitiva bilduppbyggnaden ersätter en för konstnärens kynne mindre självfallen konstruktiv sådan.