Gävleborgsgruppen
tar farväl med expo.

Gävleborgsgruppen - som bildades i dagarna för tjugo år sedan - drog på fredagen in i Gävle museums lokaler med en samlad utställning, där samtliga av gruppens nu verksamma medlemmar är representerade.
Med denna utställning upplöses också Gävleborgsgruppen. När den bildades med syfte att stimulera utställningslivet i länet var den elva man stark och representativ för de aktiva konstnärerna i Gävleborg. Sedan dess har konstnärernas antal mångdubblats och en del av gruppens ursprungliga uppgifter är inte längre aktuella.
Bland stiftarna finns på utställningen styrelsemedlemmarna Fritz Smedberg, Nils Söderberg, Per Englund, Marte och Gösta Bohm, Lennart Jarstad och Fritjof Strandberg. Senare utökades gruppen med Bengt Eklund, Pär Lindblad, Bertil Lundkvist, Sven Olow Olsson, Folke Pettersson och May Östberg.

Gävleborgsgruppen punkt och slut.
Gefle Dagblad torsdagen den 13 april 1961

Gävleborgsgruppens insats i länets konstliv har inte varit utan betydelse". Så anspråkslöst ristar gruppen själv sin runa i katalogförordet för den stora utställning på Gävle Museum med vilken den samtidigt firar sin 20-årsdag och sin bortgång. Jag har bara mött gruppen under senare år, då den fört en rätt tynande tillvaro, och är fördenskull inte rätt ,an att resa något värdigt epitafium Gävleborgsgruppen till ära och åminnelse. Enbart en ytlig bekanskap med länskonstens hävder säger emellertid att man är i sin fulla rätt om man justerar runans understatment "inte varit utan betydelse" till det mera positiva värderande "Varit av Stor betydelse".
Det är sant att Gävleborgsgruppen "bara" varit en utställningsgrupp, alltså en sammanslutning som haft praktiska syften i det yttre konstlivet och inte - vilket ju anses vara finare och viktigare - haft en strikt gemensam konstnärlig kurs. Nu tror jag inte denna målsättning ska "bara" -förringas; Gävleborgsgruppens aktivisering av utställningslivet har varit fruktbärande, inte bara för länets konstliv under det verksamma 40-talet utan även i dagens skede. Gruppens utställningsverksamhet landet runt har, det kan ingen förneka starkt bidragit att göra Gävleborgskonsten känd och aktad. Att sedan detta "gravöl" på Museet kan uppvisa många fina kransar men få sörjande, ja det är väl en paradox som hör ihop med konstlivets snabba och radikala förändring. I de sammanhangen är det inte märkligt att en 20-åring överlevt sig själv. Utställningslivet är nu ett annat och friare än då gruppen tillkom. Gruppbildningen har blivit fiktiv och onaturlig då den inte längre kan rymma de många nya konstnärer som fylkats utanför.
För egen del kan jag alltså inte finna denna grupp-upplösning på eget initiativ tragisk. Jag tycker för att använda en populär bild - att vi- slutar-beslutet har föga likhet med den slagne mästerboxarens handduksresignation; det liknar då mera den fina sorti som få mästare förunnas göra - ännu obesegrade. Den associationen når man kanske lätt just på grund av slut-expons uppläggning. Gruppen har inte valt att göra sin sorti med en retrospektiv utställning, som skullr ha kunnat understryka dess roll i 40-och 50-talets konstliv, utan den framträder med idel aktuella och vitala kollektioner. Det som ligger bakom må vara viktigt nog; det som ligger framför är dock viktigare.
Ja, slutet gott, allting gott. Eller med en travesti på rojalismens grundtes; Gruppen är död - leve gruppmedlemmarna!

Nils-Göran Hökby