Harry Ceson
av vännen Karl-H Sandberg

För första gången ser jag hans visitkort. "Harry Ceson...konstnär, Teckningslärare, Färgsättare, Scenograf, Konstanmälare, Reklamman, Poet,"Hemort Gamla Gefle.
Om han i stället bott i Paris, New York eller någon annan av världens stora konstmetropoler skulle Harry Ceson i dag ha varit en "kändis" och hans konst guldkantad. När jag påpekade detta för Harry protesterade han: "Mitt måleri registrerar det jag upplever här". Han upplevde sig helt som gästrikemålare.
30 år som journalist i Gävle har gett mig tillfälle att möta många människor. Oftast har det rört sig om flyktiga bekantskaper. Enstaka gånger har jag funnit varaktig vänskap. Så hos Harry Ceson. Jag mötte honom första gången i Bomhus Folkets Hus där han arbetade med en revy. Han var då 23 år.
Den gången fick jag aldrig veta att Harry Carlsson från Bomhus redan som 13-åring hade beslutat sig för att bli konstnär. Tanken föddes när han på Gävle museum såg en tavla av en ladugårdsbrand med panikslagna kor. Pojken stod fascinerad...Så där skulle han också vilja måla.
1950 överraskade Harry Ceson, nu 24 år, med en idé-utställning i Gävles Folkets hus. Gillessalen var högt belägen och varken publik eller kritiker hittade dit. Under vårdagar i början på 50-talet kunde man också se Harrys konst i samlingsutställningarna "Ung konst" i Bäckstugan i Bomhus. Här gav han sig hän åt den spirituella lek-och experimentlusta som kom att bli betecknande för hans konst.
1954 inskränkte sig hans medverkan i Bäckstugan till en naturalistisk "protest" i olja. Motivet-en man kämpande för sitt liv bland vredgade böljor. Det gavs flera tolkningar till bilden. Den enklaste, att den visade konstnärens bekymmersamma situation. I dag är den bilden mer aktuell än någonsin.
Att Harry var så sparsamt företrädd i Bäckstugan berodde på att han i januari hade haft en egen utställning i Gävle Folkets hus. Under motot: "Stenen, havet och molnet" bjöd han i skulpturer, teckningar och pasteller en vision av sommaren i Gävle skärgård.
Den unga konsten i Bäckstugan fann också vägen till utställningar i bl.a. Västerås, Borlänge och Söderhamn. Ceson hade som sällskap Åke Holst, Karl Gustav Engström och den geniale tecknaren Harald Jürisaar. Harry gjorde också resor i Danmark och Finland, skrev resebrev i Arbetarbladet där han börjat medarbeta med illustrerade artiklar.
1956 följde en ganska förbisedd utställning av collage i en källarlokal tillhörig Praktiska bilskolan. Publiken lika med skolans elever. Knappast någon annan än konstnären kände till att denna non-figurativa lek med papper, sax och klister, var ett svar på en lovsång till det naturalistiska måleriet framförd av dåvarande chefen för Gävle museum, dr Olle Källström.
Framåt - alltid färdig att pröva nya friska ideér. Han tog sig korta raster, Harry. Men 1958 - i en utställning på Gävle museum - såg han tillbaka. Utställningen fick genom sin originella och i detalj genomarbetade utformning namnet "Expo Annorlunda". Här förenade sig konstnären med reklammannen, poeten och jazzhabituén Harry Ceson. Återblickarna gick så långt som till barndomen och de naturalistiska målningarna i början av 40-talet. Men här fanns också sommaren och skärgården i de tidiga 50-talsarbetena. Helt ny var den stora kollektionen målningar och teckningar skapade till inspiration av jazzmusik. Vi fick nu också ta del av en ny diktsamling med titeln "3 % ränta". Den första diktboken "Blod på bruten vinge" hade kommit redan 1953. Poesiuppläsningar, jazzkvällar och andra aktiviteter gjorde att "Expo Annorlunda" sent skulle glömmas.
De artistiska infallen följde tätt hos Harry. Han gjorde sig ständigt påmind. Kritikerna gav honom epitet som "Gävlekonstens gossen Ruda", "Nihilisten i gästrikekonsten", "Allvarsmannen med humor" o.d. Ett av sina många "hyss" ägnade han världsmästaren i tungvikt, Ingemar Johansson. En juninatt 1960 gick han i ringen mot Floyd Patterson. På morgonen kunde gävleborna vid Södermalmstorg skåda en nära 3 meter hög gipsfigur med boxhandskar. Harry Cesons äreminne åt Ingo.