Islandskällan funnen - mäktig vattenåder.

 

Det blev en smått sensationell dag för invånarna på Gamla Söder i Gävle.
Byggnadsfogden Antoni hade nämligen välvilligt tillmötesgått en framställning från deras sida att i samband med grävningarna på Källtorget söka efter den s.k. Islandskällan, som en gång i världen utgjorde ett av stadens viktigaste vattenhämtningsställen, och redan på tisdagsförmiddagen lyckades man lokalisera platsen. Några timmar senare kunde de mest intresserade Söderborna avsmaka källans vatten, som befanns vara både kallt och gott.
Källan, som under tisdagen praktiskt taget helt utgrävdes, är uppmurad i cylinderform av sandstenshällar, och redan efter några spadtag stötte man på de översta kantstenarna. Man fortsatte att gräva och nådde så småningom ner till källans botten omkring 2,40 meter under markytan. Hela bottnen visade sig vara belagd med flata hällar, och från sidorna började vattnet snart strömma in, så att en länspump måste tillgripas.
Vattnet steg emellertid ganska snabbt - ungefär 3 dm. per timme-, och tydligen har där en kraftig vattenåder trängt upp genom lerlagren. Källan är för övrigt cirka 1,80 meter i diameter, men åtminstone övre delen av murningen på dess västra sida har raserats, enligt uppgift i samband med framdragandet av en vattenledning därstädes. Nu hoppas förstås Söderborna att staden skall låta restaurera den gamla Islandskällan och låta den bli ett pikant inslag i reservatsmiljön.
Islandskällan finns markerad redan på stadens äldsta bevarade kartor från förra hälften av 1600-talet, och den omtalas lite då och då av skilda orsaker i stadens handlingar. Att den i äldre tider spelade en mycket viktig roll för stadsbornas vattenförsörjning, är uppenbart, och eftersom staden redan i stor utsträckning gjort sig urarva ifråga om påtagbara minnen från tider som flytt, borde det vara en hederssak att slå vakt om det lilla, som ännu kan finnas kvar.