Höstmönstring av länskonsten
Norrlands Posten Okt -1953 av Dalerik

Gävleborgs läns konstförenings invit till traditionell mönstring av länskonsten behövde som vanligt inte förklinga ohörd och juryn har haft ett drygt och grannlaga arbete med att välja och vraka bland över 400 verk, som insänts av ett femtiotal konstnärer. Och drygt hundratalet målningar och skulpturer av trettiofem eller mindre kända konstnärer trängs nu i Gävle museums stora utställningssal, vars hall även tagits i anspråk. Denna länsuppvisning har även i år åtskilligt av intresse att bjuda på trots ojämnheten, som väl inte kan umgås. I katalogen hittar man sju ā åtta namn, som man inte kan erinra sig ha varit med på tidigare länsutställningar, och som landshövding Elon Andersson framhöll i sitt vernissagetal är det tydligen ingen fara för länskonstens tillväxt, ty där finns en rad goda löften.

Nils Söderberg har i sommar fyllt 50 år och som en hyllning i anslutning härtill har han ibjudits såsom årets specielle gäst. Han deltar med tio oljemålningar, som utgör utställningens tyngdpunkt och dominerande inslag samt ge en rätt god glimt av vilken verklig fin målare landskapet äger. Det är en fröjd att stanna inför hans stora duk "Villor", där han med lekfull målarglädje tagit upp sitt gamla kära tema om utkantbebyggelse, som han porträtterar en smula naivistiskt med husgavlarna som effektfullt insatta färgklanger i ett lustigt mönster av staket och blommande fruktträd. Med på utställningen är också den tavla, "Spåret", som konstföreningen såsom hedersbevisning införlivat med sina samlingar. Här visar Söderberg i samma kräsna måleri mera av sin tungsinta  romantiska syn på det karga gästrikelandskapet - dov faller skymningen, skogen står som en svart vägg, snön skyler nödtorftigt de fattiga åkerlapparna och i förgrunden ser man järnvägsspåret som en gäll signal skära igenom tristessen. Den dekorativa detaljskissen "Den blinde", där en annan stämning fångats lika förtätad, samt några skogs- och fjällmotiv är för övrigt goda exponenter för Söderbergs konstnärsskap, som är värt betydligt mera uppskattning än det hittills varit föremål för.

Till utställningens glädjeämnen hör vidare Manne Östlund, som kommit igen efter att i många år har varit borta från utställningsväggarna. Han bidrar visserligen med endast två saker, en liten skulptur i järn samt oljemålningen "Promenad med förväntan", den sistnämnda en surrealistisk sak, som visar vilken friskt porlande fantasi Östlund har och vilken särling han är som konstnär. Får vi be om att Manne Östlund träder fram med en utställning! Stafflimåleri hinner han väl inte med i någon större utsträckning numera, men det finns mycket att låna ihop.

Så är det ytterligare trettiotre utställare och det må sålunda vara förlåtligt om inte alla ens kan omnämnas här. Jag bläddrar i programmet, där utställarna återfinns i alfabetisk ordning med bomhusbon Harry Ceson i täten. Han är säkerligen ett originellt ämne till en konstnär. Numera har han övergivit sitt reklamjobb och hela sommaren lekte han Robinson Crusoe i sitt tält på en öde ö i skärgården, där han tecknade och skulpterade för fullt. Att han har tecknartallanger visar han på utställningen bl. a. ett par små pregnanta porträttstudier.

Yngve Dahlbäck numera Valand-elev, kommer väl inte riktigt till sin rätt med den modell och det västkustmotiv han har med. Ejva Damm, lärarinna till professionen, målar i ett broderiinspirerat maner, som inte är utan effekter, och K. G. Engström bygger rytmiskt och med skärpa sina geometriska kompositioner. Gösta Hedin, Torsåker, en av nykomlingarna, har fått med en kunnigt gjord temperamålning, och goda framsteg sedan sist deklarerar Karl Gustav Holmqvist. Trion Ole Jensen, Juho Suni och Hugo Wickman framträder delvis med nyligen visade saker. Av de båda förstnämnda har konstföreningen inköpt vardera ett stilleben. Bollnäsbon Åke Johansson har givits gentilt utrymme och dominerar en av långväggarna med halvdussinet större oljor i en friskt klingande och personlig stil, som varslar om en god portion målartalang. Två nya namn, som man alldeles särskilt fäster sig vid är hoforsbon Hilding Jönses, vilken har mindre vanlig must och geist i sina skickligt gjorda akvareller, samt Karl-Erik Larsson, Söderhamn - f. n. akademielev på andra året - som målar med flykt i en blond och charmerande färgskala. Båda har uppmärksammats med inköp av konstföreningen.

Pär Lindblads blåa skymningsromantik är företrädd av ett par typiska och goda saker och Bertil Lundqvist återger med rapp pensel ett par dekorativa bilder från Israel och Turkiet, som han gästade i vintras. Johnny Mattsson är representerad med tre skulpturer, bl. a. en danserska i svart, som är rätt karakteristisk för hans fina "trädrömmerier".

Sven Olow Olsson har drivit upp färgen i furioso, skickligt och fräckt tycker man, då däremot Folke Pettersson tycks gå motsatta vägen med mjukt och försynt måleri, som är rätt tilltalande. Ett av de nya namnen är Erik Skogh, Årsunda, som utställer en rustik träskulptur. Bollnäsbon Fritiof Strandberg är alljämt en av de stilla i landet med sitt finstämda måleri. Varligt går även Mona Söderberg fram med varma klanger i sina intima småbilder och hoforsbon Holger Weinemo kan bli riktigt läcker i sina gouacher. Filip Weine, bosatt i Jämtland, deltar jämte Birger Forsberg med en rad goda etsningar. May Östberg visar till sist upp fem stilleben, av vilka kan utläsas att hennes fina måleri går mot allt större klarhet.