Gävleborgsgruppen
tar farväl med expo.
Gävleborgsgruppen - som
bildades i dagarna för tjugo år sedan - drog på fredagen in i Gävle museums lokaler
med en samlad utställning, där samtliga av gruppens nu verksamma medlemmar är
representerade.
Med denna utställning upplöses också Gävleborgsgruppen. När den bildades med syfte
att stimulera utställningslivet i länet var den elva man stark och representativ för de
aktiva konstnärerna i Gävleborg. Sedan dess har konstnärernas antal mångdubblats och
en del av gruppens ursprungliga uppgifter är inte längre aktuella.
Bland stiftarna finns på utställningen styrelsemedlemmarna Fritz Smedberg,
Nils Söderberg, Per Englund, Marte och
Gösta Bohm, Lennart Jarstad och Fritjof
Strandberg. Senare utökades gruppen med Bengt Eklund, Pär
Lindblad, Bertil Lundkvist, Sven Olow Olsson, Folke
Pettersson och May Östberg.
Gävleborgsgruppen punkt och slut.
Gefle Dagblad torsdagen den 13 april 1961
Gävleborgsgruppens insats
i länets konstliv har inte varit utan betydelse". Så anspråkslöst ristar gruppen
själv sin runa i katalogförordet för den stora utställning på Gävle Museum med
vilken den samtidigt firar sin 20-årsdag och sin bortgång. Jag har bara mött gruppen
under senare år, då den fört en rätt tynande tillvaro, och är fördenskull inte rätt
,an att resa något värdigt epitafium Gävleborgsgruppen till ära och åminnelse. Enbart
en ytlig bekanskap med länskonstens hävder säger emellertid att man är i sin fulla
rätt om man justerar runans understatment "inte varit utan betydelse" till det
mera positiva värderande "Varit av Stor betydelse".
Det är sant att Gävleborgsgruppen "bara" varit en utställningsgrupp, alltså
en sammanslutning som haft praktiska syften i det yttre konstlivet och inte - vilket ju
anses vara finare och viktigare - haft en strikt gemensam konstnärlig kurs. Nu tror jag
inte denna målsättning ska "bara" -förringas; Gävleborgsgruppens
aktivisering av utställningslivet har varit fruktbärande, inte bara för länets
konstliv under det verksamma 40-talet utan även i dagens skede. Gruppens
utställningsverksamhet landet runt har, det kan ingen förneka starkt bidragit att göra
Gävleborgskonsten känd och aktad. Att sedan detta "gravöl" på Museet kan
uppvisa många fina kransar men få sörjande, ja det är väl en paradox som hör ihop
med konstlivets snabba och radikala förändring. I de sammanhangen är det inte märkligt
att en 20-åring överlevt sig själv. Utställningslivet är nu ett annat och friare än
då gruppen tillkom. Gruppbildningen har blivit fiktiv och onaturlig då den inte längre
kan rymma de många nya konstnärer som fylkats utanför.
För egen del kan jag alltså inte finna denna grupp-upplösning på eget initiativ
tragisk. Jag tycker för att använda en populär bild - att vi- slutar-beslutet har föga
likhet med den slagne mästerboxarens handduksresignation; det liknar då mera den fina
sorti som få mästare förunnas göra - ännu obesegrade. Den associationen når man
kanske lätt just på grund av slut-expons uppläggning. Gruppen har inte valt att göra
sin sorti med en retrospektiv utställning, som skullr ha kunnat understryka dess roll i
40-och 50-talets konstliv, utan den framträder med idel aktuella och vitala kollektioner.
Det som ligger bakom må vara viktigt nog; det som ligger framför är dock viktigare.
Ja, slutet gott, allting gott. Eller med en travesti på rojalismens grundtes; Gruppen är
död - leve gruppmedlemmarna!
Nils-Göran Hökby